tisdag 10 september 2013

HÄNG MED PÅ EN SKOGSPROMENAD


Vädret är ju bara helt fantastisk. Hög klar luft men varmt och skönt i solen. Alldeles lagom för mig som inte tycker om den där hemska sommarhettan. Älskar hösten. Får energi från ingenstans. Det är så mycket som ska fixas innan vintern kommer och jag kan boa in mig i stugan med vedspisen och alla levande ljus när mörkret faller. Jag fejjar och röjer och numera hejjar gubbarna på återvinningscentralen på mig när jag kommer med veckans last. Tvättmaskinen går varm som vanligt, som om det vore sista dagen den lever, varje dag. Skurmoppen rastas och dammsugaren motioneras, ja ett helt vanligt liv på en kennel.
Men dessemellan blir det tid för lite "normalt liv" också. Och till det som kallas normalt, hör de dagliga skogspromenaderna. Det finns nog ingenting så avstressande och härligt som dessa lugna tysta vandringarna i storskogen där bara vi finns. Visst, några stackars svampletare irrar sig dit ibland, men i år finns det ingen svamp och bären har mest intagit skepnaden av torra russin. Än så länge har vi faktiskt inte skrämt livet ur en enda vandrare med korg på armen.
Inte en enda orm har vi heller stött på i år. Huggorm menar jag när jag pratar orm. Alla andra ringlande väsen får gärna finnas, men inte de där huggisarna. Det är så obekvämt när man har hundar. 
Överallt i skogen ser vi stora områden som är totalt uppbökade och undersökta av vildsvinen, men aldrig några tecken på att hundarna vädrar svin på promenaderna. Skulle möjligtvis vara grisbajset då, men det är nyttig har jag hört, så det är fritt fram att äta så mycket dom bara orkar.
Men en sak som jag har huvudbry över varje dag är det förban**de krondiket vi måste ta oss över för att komma ut i storskogen. Normalt är diket sim-bart dock inte så värst rent, men ändock vatten. Men den här torra sommaren har allt vatten bara försvunnit och i botten är en gyttja som hundarna måste hoppa i på väg ut i skogen och på väg hem. ALDRIG en ren hund någon dag. Jag är ingen älskare av asfalt och betong, men tankarna drar onekligen åt det hållet.......

Lilla Morgan som ni har sett tidigare här, som ska flytta till sin familj om drygt en vecka, han växer och mår alldeles prima. Tolv veckor nu och vilken ängel till hund. Visst, det rök några datormöss och lite annat när han blev ensam valp när hans syskon åkte. Men efter det har det varit helt lugnt. Han går här med alla de vuxna hundarna och mellan varven får han fart på även den äldsta tanten. Hans mamma är otroligt tolerant och hans mormor har intagit rollen som lektant just nu. Han är i stort sett rumsren. Sker det en olycka så är det inte hans fel, det är de lata människornas fel som bor här. Han sover hela nätterna och äter numera som en häst.
Idag fick han följa med ett stort gäng i skogen och det gick hur bra som helst. Han lullade på i sin takt och följde mest de gamla långsamma hundarna. Hade gärna velat kunna titta in i hans huvud för att se vad som pågick där efter alla doftintryck. Trött var han den lilla gubben när vi kom hem. Eftermiddagsluren blev ovanligt lång idag.

Här följer ett potpurri av bilder från vår promenad. Som vanligt lyckas jag för det mesta fånga hundarna på bild bakifrån. Undrar varför.



Först i raden Nellie, därefter gamla Kajsa, 13, och sist Mogge 12 veckor
Här var det bajs från några av skogens djur
Kisspaus
Tre i rad
Morgan
Över stock och sten på korta ben
Ja det var just det där med bilder bakifrån
Aina efter ett litet dopp i diket. Hon ska inte sova i soffan när hon kommer hem i alla fall
Den här bilden får symbolisera glädjen i att få springa i naturen. Finns det något härligare än en skitig, lycklig och springande Labrador.
Allan står som en staty gömd i vegetationen och inväntar sina kompisar som är på efterkälken. Han är alltid först och hittar alltid en genväg.
Ännu en hundbak. Det är Kajsa (G. No Cat Talk i körkortet) 13 år fyllda och faktiskt otroligt spänstig för sin ålder. Hon ligger alltid steget före mig och jag kan väl inte säga att det går så värst fort fram. Men med stadiga bestämda steg travar hon på och hon skulle inte byta bort en promenad mot någonting, inte ens mat.
Vilddjuret Nova med skogens längsta tunga. Hon är valpen vi sparade från förra årets valpkull undan Nellie (G Jigsaw Puzzle - Musical's Man Of Mode)
Nova igen, nu har hon ökat takten en aning
Nova

3 kommentarer:

  1. Tack för bästa kåserierNa och härliga naturliga bilder!!! Som sagt, ge ut i bokform!!! MargaretaMärta

    SvaraRadera
  2. Fina bilder på härliga hundar! :)
    Hälsn. Ola

    SvaraRadera
  3. Tack,Eva, för underbara bilder på underbara labbar! Gissa om vi längtar efter den lille killen. Hoppas han vill följa med oss hem när han har det så kul nu.
    Hälsningar från oss nästan på hemväg
    Harriet o Bosse

    SvaraRadera