onsdag 18 september 2013

TRE MÅNADER HAR GÅTT.........

Tre månader har gått
sedan den här bilden togs. Då var valparna 1 dygn gamla. Mamma Bettan hade med hjälp av mig och katten Nisse, fött sina valpar. Dom var avtvättade från diverse färger av rött, grönt och svart från moderlivet och hade hunnit torka. Magarna var lagom fulla av varm mjölk och det enda som var viktigt i deras liv var äta-sova-äta-sova och värme. En av valparna var en gul pojke och hans liv var redan utstakat från första andetaget. Han var nämligen ämnad att fylla tomrummet efter en älskad gammal herre vid namn Lukas, Guideline's Webster World i stamtavlan.




Han levde med Harriet och Bosse och var en kombination av klokhet och spillevink. Glömmer aldrig första gången jag fick bevittna allt han hade lärt sig, allt viktigt i livet, dvs hämta sin egen handduk på kroken för att bli torkad om tassarna och annat skoj Tror faktiskt han arbetade lite extra där hemma med diverse hushållsgöromål mellan varven.
Men tyvärr är ett hundliv alldeles för kort och nu springer han omkring på de evigt gröna ängarna.

Då kommer lilla Morgan och träder in som nytt glädjeämne i familjen. Ingen hund kan ersätta en annan, men glädjen över den nya kanske skyler över saknaden en smula.

Många valpar har vandrat igenom vårt hem. Och när jag säger "vandrat igenom" menar jag alla de valpar jag har behållit i olika kullar, som sedan har vuxit upp och blivit unghundar, medelålders och sedan gamla för att så småningom få somna in. Och jag kan nog, utan att ta i, säga att den här lilla Morgan nog är jordens enklaste valp jag har haft i mannaminne. Jo jag vet att jag har tjatat om detta förut här i bloggen. Men eftersom mina hundar ofta brukar vara à la huliganstuket i unga år, vaknar jag upp varje morgon och är lika förvånad över att ingenting är förstört eller finfördelat eller uppätet. Till och med kisspölarna lyser med sin frånvaro. Ja det var ju dom där datamössen den första veckan som ensamvalp. Men det är redan glömt.
Han varken hoppar eller flyger. Han klagar aldrig, var han än är. Han har inte satt tänderna i varken fötter eller händer. Han förstår ett nej på stubben och han sover när han ska. Om jag ska hitta något negativt så är det i så fall hans bestämda åsikter om matsedeln här på Huvboda. Han tyckte redan från början att den var alldeles för spartansk.

Jo, det är ju väldigt lätt att säga till alla andra att man ska vara envisare än hunden. Man ska minsann stå på sig och inte ge efter. Vill hunden inte ha sin mat, ta bort den och låt den vara utan till nästa mål osv osv. Enkelt att säga men svårare att göra, när man står där och blir frustrerad över att valpen inte äter. Bara smakar lite och går därifrån.
Och detta började ganska tidigt. Så jag har haft tid att fundera ut en strategi. Men tyvärr, Morgan vann.

I samma veva minns jag, som om det vore igår, när jag hade fått hem Morgans
mor-mors-mor-mors-mor-far Cambremer Celebrity, Oscar till vardags.Han levde på hemlagad fläskpannkaka och diverse annat gott hela första året eftersom han totalvägrade allt som hette hundmat. Och då fick det ju bli så. På den tiden, han var född 1984, fanns det ju inte tillnärmelsevis samma utbud på torrfoder som idag,  färskfoder fanns väl knappast då. Och jag ville ju inte att han skulle växa upp och bli en ranglig, långbent räka. Så det var bara till att vara uppfinningarnas moder i köket. Men sedan, helt plötsligt, när han var sisådär runt ett år, lossnade det och han åt därefter som en helt vanlig glupsk Labrador.

Så Harriet och Bosse, det finns hopp. Och ni behöver inte gå någon avancerad gastronomisk kurs för att klara av livet med Morgan. Allt finns att köpa för pengar.

Idag åker han alltså den kära lilla M. Och jag tackar för att jag fick låna dig lite längre än de normala 8 veckorna. Jag önskar dig ett långt och friskt liv med massor av glädje. Och du vet att du alltid är välkommen hit nästa gång dina Globetrotters till husfolk får för sig att packa väskan igen.

Så här stor plats tog han i famnen vid 8 veckors ålder



Och så här stor är han idag, i famnen på en lycklig ny matte Harriet

Hej då





3 kommentarer:

  1. Morgan har haft det toppen bra som fick stanna lite längre hos dig Eva!
    Vill även säga GRATTIS! till Harriet och Bosse som nu äntligen fått hem sin mycket efterlängtade valp Morgan :)

    Hälsn. från Ola

    SvaraRadera
  2. Mmmm som vanligt mysigt läsa!!! Hoppas du fortsätter, finns säkert många roliga anekdoter att berätta om hundarna!! Önskar också Morgan lycka till i livet!!!! MargaretaMärta

    SvaraRadera
  3. Det är ju alla ni valpköpare som gör mitt jobb möjligt. Utan er kunde jag stänga igen butiken;) Kram på er

    SvaraRadera