söndag 29 september 2013

DET ÄR LITE FÖR MYCKET GULT HÄR VA?

Idag har varit en seg söndag, dagen efter en jobbnatt. Jag kommer inte hem förrän ca halv elva på morgonen och då har jag oftast inte hunnit äta frukost på jobbet. Allt blir lite uppochned och är det dessutom söndag så har ju kyrkan bestämt att det är en vilodag. Jag brukar anamma detta även om jag precis har skickat in min avskedsansökan till de allsmäktige höga vederböranden. Tycker det är en bra sed att vila.

Mannen sköter ställningarna när jag är borta så när jag kommer hem är allt morgonstök avklarat, inte dumt.
Och det bästa av allt är nog att köksspisen brinner och det sprakar så där mysigt.

Vad gör man då när man ska ha söndag. Ja inte så värst mycket annorlunda än vilken dag som helst. Men idag fick promenaderna bli lite längre. Dessutom fick jag för mig att jag skulle ta lite nya bilder. Så med kameran i högsta hugg travade jag ut. Fyra promenader blev det för min del. Några unga, några löper, några gamla och några i sin allra bästa ålder. 

När jag går där i godan ro och löser världsproblemen försöker jag samtidigt fånga hundarna på bild. Men oj vad många bilder som aldrig blev till. Varje gång jag lyfte kameran och zoomade in någon hund på avstånd så satte dom full fart mot mig för att titta vad jag hade för mig. 
Ja, det kan väl vara spännande en gång och kanske två. Men varje gång! 

Jag noterade också något slående idag. Herregud vad många gula det har blivit. Jag som egentligen från början hade svart som min favoritfärg och bara kryddade med några enstaka inslag av gult, har numera fler gula än svarta. Hur blev det på detta viset?

En annan sak som slog mig är att de svarta är mer vidlyftiga än de gula. Lite underligt egentligen när många av mina gula är mycket livligare än de svarta. Då borde ju de gula vara de med mer spring i benen. Men det är faktiskt tvärt om. Gulingarna har jag mest runt fötterna eller alldeles nära. De svarta krånglar in sig i buskage och snår och har en mycket större springradie. Lustigt, det har jag aldrig tänkt på tidigare.
Ibland är det bra att filosofera för sig själv.

Noterar när jag tittar på bilderna att idag var det fokus på huvuden. Och faktiskt så lyckades jag fånga de flesta framifrån den här gången. Nu ska det bara bli spännande att se om jag lyckas gissa vem som är vem. Aningen knivigt när öronen fladdrar och det mest är spring i benen.

 Berra i vårt Spa
 Wilson på språng med lustiga öron
 Wilson hämtar ved till kvällens brasa
 Nej, inte en fladdermus. Det är Alice.
 Wilson och Alice
 Berra klar med sin inpackning
 Gamla tanten Kajsa. Hon är rent livsfarlig att ha med sig på promenaderna för hon hör inte så bra längre (förutom slamret av matskålar). Men hon ska absolut följa med, det finns inget annat alternativ. Och hon ska absolut gå sina egna vägar och leta efter djurbajs att äta. 
 Allan som börjar bli grå om nosen
 Här var min inbyggda GPS total urladdad. Hade absolut ingen aning om var jag var. Medan jag gick där och letade fina objekt att föreviga tappade jag orienteringen. Vissa säger att man kan följa hundarna, ja just det, om det nu inte vore så att dom följer mig. Nåja, till slut hittade vi hem i alla fall.
 Steffo med samma ögon som sin mormor
 Yason funderar.......
 Vet inte vilka det är, men glada är dom i alla fall
 Brisa med hatt
 Brisa utan hatt
Nova får säga hej då för idag

3 kommentarer:

  1. skön söndagsläsning och skrattstund!!!!! toppenkort!!! margaretamärta

    SvaraRadera
  2. Härliga hundpromenader :)
    Trevlig söndagsläsning med roliga och bra bilder!!
    Hälsn. Ola

    SvaraRadera
  3. Mina trogna läsare. Er kan man lita på;)

    SvaraRadera